måndag 14 maj 2012

Silverfallet

För många år sedan besökte jag Silverfallet i Ljugskile, och det var en upplevelse som jag gärna berättade för min make med ojämna mellanrum.

Så rätt var det var så tog vi bilen till Ljungskile, för att se om mina minnen verkligen stämde med verkligheten.

Vi gick och gick, ibland kände jag igen mig, och ibland blev jag alldeles förvirrad och visste inte vilket håll vi skulle gå (vi hittade inga skyltar, men det skall vara skyltat, ifall ni får lust att åka dit).

Efter en stund så hörde vi ljudet att vatten, jag kände även att det blev den där härliga doften av vatten, om ni förstår vad jag menar.

Där var det, Silverfallet. Kanske inte riktigt så pampigt som jag mindes det. Men absolut sevärt. Hela området är så vackert. Skogen är trollsk och sjön övanför vattenfallet är verkligen en pärla.

Så har ni vägarna förbi Ljungskile, är ett utflyktmål Silverfallet att rekommendera.


 

 
Muntras grotta



ligger helt nära Silverfallet och minner om ett tragiskt kvinnoöde. Lösdriverskan Anna Britta Hansdotter, född 1823 i Ödsmål och död 1893 på Kolbengtserödsjöns is 1893, hade varit sambo med indelte soldaten Munter. Därav det galghumoristiska öknamn som också gett namn på den grottliknande inbuktning i berget där hon stundtals tycks ha bott.

Hade en bild på denna också, men den ville inte publicera sig. Kanske stackars Anna Britta skämdes över sin grotta.


 

1 kommentar:

  1. Spännande med sådana där gamla historier och livsöden! Silverfallet ser ju väldigt vackert ut:) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera