Bortkommen

Maken plockar svamp och jag går sakta framåt. Jag går i tankar och plötsligt blir jag varse att maken inte setts till på länge.
- jag ringer honom!
- ingen täckning! Typiskt.
Skall man nu gå tillbaka dit man senast sågs? Ja så tänker jag. Vänder om och tappar bort mig igen.
- vilken stig var det nu, hm?
Ingen panik, man kommer fram någonstans bara man går på en stig.
Jag går på, ser faktiskt två människor. Säger inget, man vill ju inte verka dum!
Så ser jag någon där framme, med grön jacka och svampkorg. Phu. Det ordnade sig uti svampskogen.
Vi fick ingen svamp, men vacker mossa och en lite Linnea blomma.
Inte att förglömma 3 fästingar också.