lördag 1 september 2012

Naturen läkningskraft

Har tänkt på det många gånger, att när man är stressad, ledsen eller helt enkelt arg -
- naturen läker.

Problemet är att man inte tar sig tid att gå ut i det fria och ta del av medicinen.

Jag försöker jogga ett par gånger i veckan och det var inte lätt i början vill jag lova.
Alla som säger att det kommer att bli ett gift, en vana, som man längtar efter, äh, inte skulle väl det gälla mig. I så fall när skulle detta hända?

Jag kan säga att det tog över ett halvår innan jag fick en aning om vad de pratade om. Den lilla positiva känsla som jag kände, efter att ha släpat mig runt de dryga 3 km, var fantastisk. Allt det där jobbiga med halsont (pga urusel kondis), stumma vader och uttråkan försvann. En annan känsla infann sig. Ett lugn och en förnöjsamhet. En känsla av att naturen och jag var ett. (jaja, det låter lite löjligt).

Det blir bara bättre och bättre. Idag har jag inte ont någonstans när jag springer, jag kan andas normalt, jag kan till och med prata! Jag känner av naturen, dofterna, värmen/kylan, fågelkvitter, prassel av lön, jaa allt det där som gör att man mår bra, och jobbiga saker blir lite mindre jobbiga.

Vilken medicin!

2 kommentarer:

  1. Låter helt underbart! Skall börja gå med stavar igen, det tycker jag är underbart:) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  2. Hhmmmm, om man skulle.......har ju inget att förlora!
    Nu går jag ut!
    Kram

    SvaraRadera